Ibland undrar jag varför jag säger ja när jag borde säga nej och varför jag säger nej när jag borde säga ja eller iallafall kanske och leva i ett vakuum på obestämd tid.

Vi väljer inte att dö och vi väljer inte att skapas men vi måste välja när vi lever...vilken mening med livet. Jag är väl en aningen pessismistisk idag eller kanske bara för trött på min egen röst som ekat i ett tomt rum med kalla möbler