Dina oväckta sinnen tog sin sista vila och allting förlorades dagen innan igår, då du blunda för gott även om du enbart sett svarta nätter under din korta livstid. Din trogna mor tvingades in i en ovillig sorg och vaggade sig själv till sömns utan dig där. Hon som levt i präktigheten och tvingats vara mycket för att hålla allt på plats. En förlorad man, en förlorad dotter och ett halvt befogat övergivande. Även om mörkret hemsöker och färdas genom kalla brunnar så finns det nog något annat likt en liten sol och en fullmåne däruppe bakom bubbliga moln.