Vi alla lever över societetens avtryck, fattiga som rika. Den inre profetens tid har för många översatts med tekniska under, ohämmade uppdateringar, maskineri och apparatliknande tillstånd. Jag flyr bort. Inga mörka morgonturer. Inga irriterande radioröster. Inga inspelade skratt. Lathet ska få äran att ge lite liv i trötta vinterben. Då var vi här igen vid tidens tröskel och vi spelar nästan samma pipa fast med öppna revideringar.