Jag går ensam

framåt vägen,

lite undrande och smått förlägen.

Det känns rätt skrämmande att vara här,

jag vet så lite om vart vägen bär.

Där finns en ros

en vacker ljuvlig lilja

hon doftar underbart

och lockar mig

att vilja våga

välja väg.

Hur ska jag kunna veta

att just detta

är det jag önskat,

att det är det rätta?

Det vet du inte, viskar hon tillbaka.

Du måste våga prova,

våga smaka

den frukt

som sedan länge var förbjuden.

Du måste våga släppa livet under huden.

Hur jag har önskat livet mitt tillbaka,

hur jag har längtat efter mod att våga smaka!

Men nu när stigen framför mig är öppen

vill rädslan öppna sidodörr

som leder in i tryggheten

från förr.

Jag tar ett steg

och sedan ett tillbaka

Vem ger mig mod

att sluta att försaka?

Där bort på vägen finns en vacker ljuvlig lilja

Hon heter Våga Välja, Våga Vilja