det åskmoln som etablerats
och bestämt bosatt sig
innanför mitt pannben
gav sig till känna

den mörkeransamling
som maskerats av ljus
lät mig äntligen se
dess rätta jag

och någonstans
mellan blixtar och mörker
blev det falska ljuset sant
och det förr i mörker dolda
återfann sina konturer

men jag letar
efter ansiktsdragen
som utgör siluetten
söker efter det mjuka
under den synliga ytan

finns konturen
finns detaljen
finns ytan
finns djupet

att släppa kanten
och simma