Som två själar
möts

i vimlet...på stan
mötte jag dig du
mångsidiga man

som gjutna för varandra
blev ett par

utan vetskap....

endast en samhörighet
som fanns där
hela tiden...

som en dröm tycktes det

trådar av tvivel stängdes
succesivt dörrar

när du på ett subtilt vis
drog dig undan
utan jag hann med!

och varför?

det går inte att spinna
när någon kil kommit
emellan

en kil av vad?

jag gled in i något för
mig uppenbart
osunt
och ändå kärleksfullt
så starkt
men nu....

din tillgänglighet var
som bortblåst

efter alla våra möten
fanns ett gap av
tomhet kvar
inom mig

vad hade hänt?

otillräckliga känslor
började gnaga i mig
av värdelösa tankar

Vem var vem i detta?

breven som kom
var inte längre varma

utan korrekta som vore
en främlings sätt att
bemöta.....

jag hade dragits med
i detta utan att märka

hur våra och mina gränser
hade suddats ut obemärkt.....

vem kan jag klandra?

komma tillbaka som vore
ett försök att

med nya ögon fatta våra
händer
utan att kväva det som

började så bra!