För ca 15 år sedan var jag, fortfarande, en synnerligen aktiv facklig förtroendeman: Skyddsombud, studieledare och , ännu längre tillbaka, styrelseledamot på avdelningsnivå . I över 20 år jobbade jag ,dagligen, med facklig problematik .

DÅ fanns det något att jobba för, fackligt, även lokalt ! ALLA var med i facket (99 procent av de anställda på min arbetsplats, t ex) , klubbmötena var ganska välbesökta (på årsmötena kunde det vara bortåt 75 av ca 200 medlemmar) .
Ofta var det ENKÄTER , utsända från centralt håll, där vi medlemmar kunde säga vad vi tyckte i många VIKTIGA frågor . Och ALLA medlemmar kunde delta i dessa enkäter (om vi ville !) ! Ofta var de, dessutom, landsomfattande .
Vi hade, också, LOKALA fackliga avdelningar/sektioner ,som, i sin tur, hade täta kontakter med förbundet ! Nästan varje förbund hade lokala klubbar/avdelningar/sektioner . Den LOKALA fackliga verksamheten var mycket livlig, vi hade, också, en SPECIELL ungdomsfacklig sektion , på lokal nivå, där vi samlade intresserade, yngre , medlemmar . LO-sektionerna såg till att förbunden hade ett bra,lokalt,samarbete sinsemellan . MYCKET fackligt arbete utfördes på idéell basis, möjligen hade man relativt blygsamma arvoden för det fackliga arbete som man utförde på fritiden . Det handlade om max 1.000 kr per år (för en klubbordförande) . Så här var det vid sent sjuttiotal och tidigt åttiotal .
Engagemanget var stort, vi satt, ofta i sena kvällsmöten och kunde komma hem sent (ca 22- 23) . Vi brann, verkligen, för våra uppgifter ! Och vi upplevde att vi fick respons från vårt förbund, vi hade täta kontakter med dem .
Ett exempel på en JÄTTELIK facklig aktivitet var remissen om LÖNTAGARFONDERNA som genomfördes ,landsomfattande, under 70-talets senare år (om jag minns rätt) . Vi var bortåt HUNDRATUSEN (kanske fler) som satt i många, många möten och diskuterade de många alternativ som fanns i denna stora fråga ! Sedan diskuterades detta av ÄNNU fler på arbetsplatser och fackliga möten ! Säkert var EN HALV MILJON LO-medlemmar på ett eller annat sätt, aktiva i diskussioner kring dessa fonder !
Dessutom genomförde vi aktiva många bra utbildningar enligt de fackliga lagar som skapades under -70 och -80-talen ! Medbestämmandelagen (MBL), Arbetsmiljölagen (AML) plus många fler , engagerade många tusen medlemmar under denna tid och många av dem engagerade sig fackligt .

Men se´n (tidigt 90-tal) började den fackliga KRÄFTGÅNGEN, det lokala inflytandet TUNNADES UT, det bildades Regionavdelningar med valda Representantskap (speciellt utvalda,aktiva medlemmar) och den lokala fackliga verksamheten dalade betänkligt . Klubbarna fanns ofta kvar men vi aktiva på klubbnivå upplevde en begynnande toppstyrning, våra beslut kördes ofta över på de regionala Representantskapen, våra få representanter hade ofta ingen chans !
Det blev mycket SVÅRT att få medlemmar att engagera sig, inte ens årsmötena var, längre, välbesökta ( kanske 20 av ca 200 på vår klubb dök upp vid 90-talets början ) . Toppstyrningen tilltog, de lokala ENKÄTERNA blev färre och färre, INGA nya idéer tillvaratogs, våra brev till Representantskapet klingade oftast ohörda . I denna veva såg vi också vilken "tummetott" det blev av Löntagarfonderna (när beslutet togs i Sveriges Riksdag) en obetydlig "historia" jämfört med riktlinjer som vi (hundratusentals) suttit och jobbat med
några år tidigare . En STOR besvikelse för MÅNGA av oss fackligt aktiva .
I mitten av nittiotalet började jag tröttna på toppstyrningen och avsade mig det mesta av uppdrag, behöll bara det viktigaste, mitt uppdrag som Skyddsombud . DET uppdraget hade, ALLTID, legat mig varmt om hjärtat, man var ju ansvarig för att tillse sina arbetskamraters säkerhet och trygghet på arbetsplatserna !
Det är DEPRIMERANDE att se den fackliga verksamheten av idag , på många mindre (och medelstora) arbetsplatser SAKNAS HELT facklig representation ,bara några få är organiserade, "svartfötterna" (ooorganiserad arbetskraft) är, ofta, fler . På de STORA arbetsplatserna (t ex Volvo) är facket, fortfarande starkt, men mest jobbar heltidsanställda fackliga förtroendevalda fackligt, det idéella fackliga arbetet verkar vara historia ! Våra FACKLIGA PIONJÄRER (t.ex August Palm och Gunnar Sträng) lär ROTERA av HARM i sina gravar när de ser vilket FIASKO det har blivit av ,snart sagt, ALLT fackligt arbete ! LandsOrganisationen (LO) har ju , i mångt och mycket, REDUCERATS till en "underavdelning" till Socialdemokraterna ! DET ville vi fackföreningsmän, som jobbade lokalt, ALDRIG ! Inte de flesta av oss, i alla fall....

----