Han la det en benet över det andra, då upptäcker jag att han har en blå och en grön strumpa till sina svarta byxor och bruna skor. Tanken for genom mej, en typisk psykolog. Jag trodde jag skulle få ligga på en skön säng hos hjärnskrynklaren, men fick sitta i en obekväm stol.

Hej och välkommen, sa han, handslaget var lite mesigt, så där lite kvinnligt. Och vad söker du för Lars. Min djädra ångest. Jaha min vän (fan jag är inte hans vän) hur uttrycker sig det. (du min kära psykopat….log du har väl aldrig haft ångest i hela dit liv) Konstigt, ont i bröstet, orolig, vill nästan dö. Kära Lars (fan snart friar han säkert också) detta med din ångest skall vi säkert komma tillrätta med. 30 minuter senare, 700 och så får du en ny tid..


Fan i helsike man kan få ångest för mindre