Inte ett knyst, det är bara tyst
inte ett ljud, bara hud
med naglar som gräver, kött som kräver
man kvävs, skriker så tystnaden hävs


Du vill att jag ska sätta ord på ångest


fingrarna rycker, bröstkorgen trycker
inrullad kropp, ett andningsstopp
ljud försvinner, ögonlocken brinner
nära en gräns, där allt är avtrubbat men känns


Känner du igen känslan


irisarna dansar, under stängda ögonfransar
det känns som man blöder, när cellerna glöder
kroppen i kramp, en långsam kamp
i en spasm, som liknar orgasm


Det är en fin linje mellan att älska
Och att ha ångest



bara små gråa gränser
emellan