En ensam, vilsen och ärrad själ,
Vandrandes genom en värld av glas,
Längs en öde gata genom en skuggvärld.

I en illusion som sorgens monotona viskningar byggt runtom,
Ser världen genom en-vägs fönster,
Bortglömd och isolerad,
Från verkligheten.

Svart ljus dominerar den dystra, dimmiga himmelen,
I den regniga illusion som blivit en värld,
Med murar av svart hat,
För att hålla allt levande utanför.

En värld, dold för omvärldens korrupta ögon,
Depraverad, i en monoton mardrömsvärld.