Han var ledsen
Han gick ensam före
Fru o son i släptåg efter
Han låg själv på badhandduken
I hans ögon fanns svek och tårar
Mamman kramade sin son och längtade efter sin man
Hennes man hade ett vackert leende
Vi tittade på varandra med medömkan
Han gråter för att han var lycklig
Nu återstår det en klump av sorg i magen
I lyckliga stunder återser han sitt lyckliga leende
Sonen känner kärlek från dem båda
Det är viktigast när lyckan ligger inlindat i en klump i magen
Något att leva efter
Aldrig släppa taget om något som var vackert
En glimt av det vackra ger ett svekfullt hopp att kämpa med