Min pappa var televerksarbetare. Så stod i min betygsbok när jag gick i realskolan. I de flesta böckerna stod det på yrke: Kamrer, Verkstadsägare,
Fabrikör och liknande. Jag var så glad att jag fick gå i realskolan fast jag hade fyra bröder som min pappa och mamma också fick försörja. Mamma hade förstås fullt upp med att sköta hemmet, så vi hade bara en inkomst.
En höst var det en man som grävde ett dike efter en del av min skolväg. Varje
gång jag såg honom fick jag dåligt samvete. Vilket jobb han hade medan jag
bara fick gå i skolan. Jag skötte skolarbetet bra och fick bra betyg i alla fall.
Så tog jag realen och frågan var vad jag skulle göra efteråt. Närmaste gymnasium låg 12 mil bort, de andra två ungefär 25 mil hemmifrån. Vi hade inte råd med mat och hyra för mig på en annan ort. Någon sa
att det kanske gick att låna pengar till gymnasiestudier. Jag sökte upp överläraren för folkskolan som jag kände bättre än realskolans rektor.
Jag berättade om mina ekonomiska problem och frågade om han trodde att jag kunde låna pengar. Svaret blev: - Ja, om ni har så dåligt ställt att ni måste låna tycker jag att du skall slå gymnasieplanerna ur hågen och försöka skaffa ett arbete av något slag. -Tack för förslaget, men det tänker jag inte följa,
var det sista jag sa till min före detta överlärare.
För att få ett lån krävdes en borgensman och det var inte lätt att hitta.
En välbärgad släkting ville inte skriva på och några som ville dög inte för
banken. Till slut skrev en Frälsningssoldat på. Jag gick i hans söndagsskola när
jag var liten och hade inte träffat honom på många år. Han hade skog som
var värdefull annars hade det inte gått. Han gjorde att jag fick göra det jag helst ville och det är jag mycket tacksam över.