Så blev jag ett jobbigt val, ett samvetskval.
En trotsmaskin, gömd i periferin.
En idé som någon glömt, en ny tanke någon gömt.
Så blev jag en blomma som vissnat, en sten som eroderat.

Så borrade någon ett hål, rätt genom mitt hjärta av glas.
Hängde det runt sin hals och tog det med under sin dans.
En tretakt i moll som följer min dröm.
Så stannade dansen och jag gick åter till min rätta plats.

Du lyfte mig ur min dunkla gömma.
Du tog mig med, du gjorde mig vacker.
Men åter kommer jag ner i mörka vatten.
Du kan inte låta din glans lysa över mig för evigt.

Jag är bara ett enkelt val.
En trotsmaskin utan batteri.
Inte någon idé som stormartat tar världen.
Men jag får i varje fall följa med på färden.