Jag mår outgrundligt
hur ska vi någonsin kunna klara oss när
jag är 21 och du är 25 och alla ändå bara mår dåligt
och vill
skjuta varandra nu för tiden
hur ska vi då kunna klara av att
inte vilja skjuta oss själva
genom rymden i en kanon till
någon annanstans
när bara TV-tablån gör att man blöder och det
regnar löpsedlar i ögonen så fort som man går ut och
är det inte sex så är det sekter som ska vara fokus
och jag kommer väl till helvetet hur som för
jag har inte fått tillräcklig orgasm och/eller slöja och
i brist på annat är jag kanske galen då jag
hellre hittar tröst i leksaksaffären och bland barnen - som
fortfarande är logiska för mig - än i en bar och
hur ska vi ta oss ut på andra sidan när
hela vägen är så smal och packad utav
skäl att bara vända om och springa huvudstupa tillbaka
gömma sig under täcket och säga att
"jag går aldrig mera ut, när någon kan hetsa en annan människa
till att begå självmord över internet, eftersom han hade bråttom"

kan du inte komma till mig då
och tala om
hur julkalendrarna var på 90-talet
och om alla folkhögskolor där
människor fortfarande går,
att det finns lärare som de i Harry Potter och
25åriga killar som har tamagochiis,
kan du inte berätta lite mer om
Håkan Hellström då, om tomtar, troll, sagor och om
Astrid Lindgren, Äppelkriget
Jag orkar inte slåss mer
kan du inte komma då
och tala om att du vet att
Allt kommer att bli bra

så lovar jag
att jag ska berätta för dig om
saltlakrits och
Stockholms skärgård