mitt yttre
börjar bli
oväsentligt

vardagssysslor
blir ett onödigt
ok

mina barn
tittar undrande...

desperationen
står i
tamburen

håglösheten
börjar ta
kommandot

min fysiska
kvalitetsstatus
närmar sig
lågvattenmärket

tilltron till
mig själv
börjar svikta

verklighetsuppfattningen
antar extravaganta
och verklighetsfrämmande
former

mitt dagliga värv
går på
lågvarv

framtiden
i stjärnorna

förhoppningarna
grusade

förtvivlan
i bakfickan

Gnistan
fladdrar
men
LEVER än !


-----