När jag började mina pedagogiska studier på Folkskollärarlinjen i Härnösand utsattes jag och mina kamrater för den traditionsenliga nollningen. För mig började det i ett stort rum med bord runt väggarna. Vid borden satt flickor från sista årskursen och skulle försöka göra bort mig. När jag blev insläppt fick jag först ta av mig skor och strumpor och ställa mig mitt i rummet. Frågorna haglade om vilken tandkräm jag använde, hur en snygg flicka skulle se ut, hur många jag kysst och så vidare. När de bad mig beskriva mina kalsonger, gick jag till motanfall. -Jag har faktiskt ett par ovanligt snygga kalsonger på mig idag, små men i fräna färger, ni ska få se, sa jag och knäppte upp knapparna och drog lite i dragkedjan.- Stopp det räcker, sa en av utfrågarna. I stället fick jag visa hur en kvinna tar på sig nylonstrumpor. Det hade jag ju sett tidigare. Försiktigt tog jag på mig de osynliga strumporna och aktade mig för att repa dem med naglarna. Gick en maska på den tiden blev det ett himla liv på tjejerna och jakt på nagellack. Jag fäste strumporna på strumpebanden som satt på höfthållaren och kollade att sömmarna gick rakt bak på benen. (Jag för egen del tycker att det var sexigare med strumpor än strumpbyxor men alla kvinnor verkar tycka att det är bekvämare med byxor. ) Min pantomin blev godkänd och jag gick vidare till nya utmaningar. Vi var tio snygga pojkar som blev utsedda till kvällens stora tävling. Vem av oss skulle bli Mister Seminarium? Visst var vi stolta över att ha blivit nominerade men vi kände oss lite osäkra när vi stod på scenen endast iförda våra små svarta badbyxor och med hundratals uppspelta festdeltagare framför oss. Ingen hade sagt hur vi skulle uppträda, skulle vi spänna våra muskler eller skulle vi bara försöka se snygga och trevliga ut. Så kom domarna in. Det var några vackra flickor med anteckningsblock och linjaler i högsta hugg. Vad var det frågan om? Två flickor föll på knä framför mig och började tafsa på mina ben och den ena tog fram linjalen medan den andra hade penna och block. Jag kände hur det stack till på låret och flickan med linjalen sa:- Han ligger bra till, ingen annan har nog längre än han. De gjorde mätningar på olika ställen på benen och räknade ut medellängden av mina hårstrån. Jag vann ganska ohotad och utöver titeln Mister Seminarium fick jag senaste numret av Top Hat. Hyllningarna som följde glömmer jag aldrig!