Jag har stunder för mig själv i mörkret,
med en flaska och ett rus,
blickar ut genom fönstret,
ser gatlyktornas ljus.
Tänker på den tid som gått,
en bortskämd själ, aldrig utan nåt.
Alltid haft mat på bordet,
alltid haft en vän vid rodret.
Om dagarna i min stad kommer igen,
så har jag inget att hämta min vän,
Göteborg, jag kan dig ut och in,
du har satt dina spår,
tatuerat mitt skinn.