Jag sjunker i smutsig lera,

låter alla vackra minnen passera.

Jag hör dina ord, ser dina läppar tala.

Tunga stenar kom, dala

ner i leran över mig,

begrav oron som bosatt sig

i den tysta grop,

där luften sväljer skrik och rop,

där mörkret stryker i sitt kvarter.

Platsen där solen aldrig ler.