Min klass och jag skulle till Göteborg för en veckas studier och nöjen. Vi skulle till Liseberg och Sjöfartsmuseet bland annat. Erik var den stora researrangören. Han var duktig på det mesta och planerade vår vecka in i detalj. Han var femton år som klasskompisarna, men hjälpte mig bland annat på mattelektionerna när någon inte förstod mina förklaringar. Två föräldrar ställde upp för att vi skulle kunna åka iväg. Det var Eriks mamma och en annan mamma. Alla papporna var upptagna med viktigare saker. När vi satte oss på tåget i Sandviken delade Erik ut sittplatsbiljetter till kommande tågbyte och rumsfördelningen i Angered. Resan gick bra och vi installerade oss i våra lägenheter. Jag fick bo med mammorna enligt Eriks planering, men så kom han på att han också kunde bo där. Det blev inte trångt ändå. Hela klassen var utspridd på lägenheter rätt nära varandra, men ibland var det problem att hälsa på kompisarna. Det var nämligen ett par killar som körde som galningar med sina trimmade moppar så fort någon gick ut. Det verkade faktiskt som de ville köra på mina elever, som fick springa för livet. En kväll var vi på Liseberg och jag åkte den nya Loopen och det var rätt kul. Men så snart det var slut kom ett annat gäng av mina elever och ville att jag skulle åka med dem. Till slut måste jag ha hjälp att ta mig ur vagnen. Vi prövade det mesta av nöjena innan vi åkte hem till Angered. När vi varit hemma ett tag säger Eriks mamma -Jag har glömt byxorna och blusen på Liseberg! - Vad säger du? frågade jag förstås. Då fick jag veta att före Lisebergsbesöket hade båda kvinnorna handlat en del kläder som de lagt i en förvaringsbox någonstans på Liseberg. Det blev min uppgift att kontakta nöjesparken.- Jo det är så här att vi har varit på besök hos er ikväll och nu har mina kvinnliga bekanta glömt byxor och andra plagg hos er så vi undrar om vi kan komma och hämta kläderna även om ni hinner stänga innan vi hinner dit. När den hygglige mannen förstått problemet lovade han att släppa in oss genom någon sidoingång. Vi åkte dit och efter mycket letande hittades kläderna. Dagarna och kvällarna gick med olika aktiviteter och alla trivdes bra om man bortsåg från risken att bil överkörd på gräsmattan. Så kom sista kvällen och jag ville gå på " Farlig förbindelse" som skulle vara en spännande film. Eleverna varken ville eller hade några pengar kvar och mammorna tyckte inte att det verkade vara någon bra film. För mig gick det lika bra att se den ensam så jag tog först bussen och sedan en spårvagn till biografen. Filmen var verkligen barnförbjuden och jag tyckte att det var riktigt kusligt ibland. Speciellt när man trodde att allt var lugnt och så dök den mordlystna kvinnan upp ur badkaret med förskäraren i högsta hugg! När filmen var slut vacklade jag ut och kollade om kvinnorna runtom mig hade några vapen. Att åka spårvagn var rätt trevligt men efter filmen var det kaos i trafiken. Det var tydligen någon slags karneval eller festival i Göteborg. Folk sprang omkring kors och tvärs över spåren så att spårvagnarna kröp fram ibland. Tidtabellen fungerade inte alls så jag undrade hur jag skulle hinna till bussen. Jag närmade mig en spårvagn men då fick den fritt på rälsen framför och drog iväg innan jag hann fram! En kille sa att enda sättet att komma ombord var att springa för fullt när en spårvagn blev hejdad av folkmassorna. -Så kan man väl inte göra, sa jag men till slut gjorde jag som alla andra. En spårvagn körde förbi och stannade för människorna på spåret. Då rusade jag iväg allt vad jag kunde och hoppade på innan vagnen fick upp farten. Problemet var att jag kommit på fel spårvagn! Vagnen var snart på Hisingen och när den stannade rusade jag tvärs över spåren och hoppade på en spårvagn som gick åt motsatta hållet. Det var ett misstag, den vagnen kunde ha varit det sista jag såg i livet! Det var rena Helvetesvagnen! Frånsett mig var det en annan stackars vanlig människa, en livrädd man som stirrade i golvet och inte rörde sig alls. Alla de övriga vrålade och sprang runt och slog åt alla håll. En sprang på ryggstöden genom hela vagnen och trampade ned åtskilliga. Vi var två som inte sa något utan bara hoppades överleva tills vagnen var framme. Vid en hållplats hoppade en vilt skrikande tjej av men hejdades av en kille som slängde sig på hennes ben så att hon flög omkull med huvudet i asfalten. Svärande släpade han in henne. Hon var så omtöcknad att hon inte kunde skrika eller göra motstånd. Till slut stannade spårvagnen, jag skyndade mig ut till bussarna och insåg att jag missat den buss jag tänkt ta till min kära klass och de två föräldrarna. Nåja, det gick en ny buss om en kvart. Det kunde vara skönt att koppla av en stund och glömma eländet jag varit med om under kvällen. Bussen kom och jag klev på. Det var nästan folktomt och tyst och lugnt. Jag somnade nästan innan jag var framme vid hållplatsen nära lägenheterna. Det var bara fem minuter att gå innan jag var hos Erik och mammorna. Efter femtio meter såg jag några mörka fläckar på marken. Det syntes fler och större fläckar efter ett ett tag. Jag petade på en fläck och blev röd om fingret. Det såg ut som blod! Blodfläckerna blev större när jag gick vidare och till slut såg jag en riktig pöl! Det låg en avbruten bräda och en söndertrasad jacka intill allt blodet. Jag funderade över vad som hänt, men skyndade mig sedan vidare till min lägenhet. Där blev det full uppståndelse. Halva klassen var där och fler elever kom eftersom. Var är Lars? frågade nykomlingarna. Men där är du ju! sa de när de såg mig. Alla hade trott att jag hade kommit med den buss jag planerat. På den bussen var det bara en passagerare och han blev överfallen av två rånare med knivar. Det hade blivit ett våldsamt slagsmål och alla tre hade hamnat på Sahlgrenska. En hade fått livshotande skador och mina vänner trodde att det var jag. Dagen efter läste vi i tidningarna att det var en av rånarna som var mest skadad. Den överfallne hade slagit in rånarens egen kniv i magen med plankstumpen han hittat. Jag var glad att jag missade bussen. Hemresan gick bra, men det var mycket prat om vad vi varit med om.