Tack för himmel blå ovan mig
Tack för frihet utan gräns
Tack för löven som tycks roa sig
Tack för omsorgen som känns

Här i höst så praktfullt stor
finns förgänglighet som tröst
Under flyttfågelstrecken där jag tror
mitt hem jag har nu i höst

Och frågan om mening och mål som jag bär
den får kura ihop sig och vila
Frågetecken jag spiller lite här och där
där vintervinden snart ska ila

Låt de gömmas under snön javisst
ligga till sig och få ro
Då våren kommer med knoppad kvist
kanske svar har börjat gro

Kanske knoppas svar för mig
Kanske vårsol får dem blomma
Kanske framtiden förklarar sig
Kanske frågetecknens platser gapar tomma