Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Höjdskräck

Går så säkert
de första stegen
över bråddjupet

Först en bit på väg
tittar jag tillbaka
tittar jag ner

Större tvekan
i nästa steg
Pirr i svaga ben
Tung oro i magen

Vassa kanter
Bergkammar
som störtar sig
svindlande
under mig

Bräckligt och vekt
är mitt underlag

För det sista språnget
jag kanske är för svag




...men ljuset lyser från klippan




Fri vers av Lia-Lej
Läst 658 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-04-28 12:04



Bookmark and Share


  Fredrik Stillesjö
Hej Lia-Lej!

Lindansare ser jag framför mig. Ljuset vägleder och det inger hopp! Hälsar vännen Fredrik
2009-05-07

  Lasseman VIP
Phuu! ja man skall nog inte se sig om eller direkt ner.. utan bara fram.. och sträcka sig mot ljuset, applåder, tyckte om denna
2009-05-06

    RP VIP
Snyggt jobbat
2009-05-02

  Kristina Wallbing
Men ojoj så bra!! Någon sa ungefär: "det är inte vår svaghet som skrämmer oss - det är vår styrka". Det tycker jag du beskriver suveränt här. Och inte kan jag låta bli att tänka på Petrus (nej, inte din goa pojk:) som driven av sin längtan stiger ur båten, ut på stormigt vatten. Det är när han tappar fokus på Jesus han börjar oroa sig - och sjunka.
"...men ljuset lyser från klippan" !!!
2009-04-28

  Carola Zettergren
Mycket snyggt skaldat av dig!!! Det gäller att hålla balansen dit fram!
2009-04-28

  sunnanvind
...men ljuset lyser från klippan

Där finns poängen, det fina, hur snårigt eller svindlande det är är så visst syns det ett litet sken av ljus från *klippan...och genast är man inte ensam.. och även om man känner sig så himla ensam som man kan faktiskt kan göra ibland så bara 'vet' man fast man inte ser... stor applåd!
2009-04-28
  > Nästa text
< Föregående

Lia-Lej
Lia-Lej