En fånig dikt
Jag gick på en väg utav smultron
Såg en faun dansa runt
Den vände sig mot mig och sade
Att allt utav detta var strunt
Jag gick på en väg utav hallon
Såg ett ägg ramla ner
Den sade att jag enbart drömde
Och fanns sedan inte mer
Jag gick på en väg utav lingon
Såg ett bittert skelett
Den sig i vita sidentyg klädde
Och avfärdade det som jag sett
Jag gick på en väg utav blåbär
Såg en affärsman gå hem
Den tittade på människan och sade
Att den aldrig blev en av dem
Jag gick på en väg utav hjortron
Såg en fyrhövdad hjort
Den lärde mig språka esperanto
Och sade att detta gick fort
Jag gick på en väg utan jordgubbar
Såg en bläckfisk med hatt
Den kritiserade min underliga diktning
Och blev uppäten av en katt
Jag gick på en väg utav gröna ärtor
Såg, om jag kisade, en kvark
Den sade att atomen var kluven
Och tanken lättade mark
Jag gick på en väg utav björnbär
Såg ett välansat troll
Den sade med klingande toner
Att ingenting spelar någon roll
Jag gick på en väg utav vinbär
Såg en monokel med stil
Den förutspådde slutet på dikten
Och gjorde det med ett smil
Jag gick på en väg utav druvor
Såg nu bara två rader till
Den ena var ganska bristfällig
Och den sista blir som den vill