I mitt vita rum
där färgen rinner
som regn från
väggarna är
jag värmen som
står mitt i kylan

I mitt vita rum
som jag målat
med snö är jag
ondskan som
visslar i vinden

Mitt vita rum
är så vitt och
fridfullt att mina
konturer blir
svarta som kol
och min lycka
torrare än
dammet i hörnen

Där syns mina känslor
där ryms mina drömmar
Men de lämnar aldrig
det vita rummet