Min väckarklocka fick inte komma till sin rätt när jag gick i gymnasiet.
Visserligen väckte den mig, men jag stängde av den omedelbart och somnade om. För att hjälpa klockan på traven och ge den mer tid att arbeta med mitt
uppvaknande ställde jag den uppe på en hög byrå. Tanken var att jag skulle
vakna ordentligt när jag måste kliva upp ur sängen för att stänga av klockan.
Nästa morgon ringde väckarklockan mer intensivt än någonsin.
Jag hörde att den var för långt borta för en enkel handtryckning. Utan att öppna ögonen hoppade jag ur sängen och landade på ett ben så att jag
tumlade in i byrån med ryggen före. Ett av byråns vassa handtag skar sönder
min pyjamasjacka och gjorde ett långt rivsår på ryggen. Det gjorde rejält ont
och jag blev klarvaken. Under idrottstimmen på eftermiddan fick jag en del
kommentarer om såret. Johansson brukade skryta över sina klösmärken, men
det här var djupare.
Ingen trodde mig när jag berättade hur det gått till - Jag råkade ramla in i ett
skåp när jag skulle stänga väckarklockan.