Fiskebäckskil är en underbart vacker plats. Där var jag några veckor i slutet av 70-talet tillsammans med 25 kamrater. Vi skulle lära oss lite om havet vid Klubbans biologiska station. Jag skulle undersöka parasiter hos torsk tillsammans med två andra killar. Vi hade en liten roddbåt och några nät och var ute morgon och kväll och samlade in fisk som vi mätte och vägde och undersökte med sikte på eventuella parasiter.
En dag fick vi fem humrar i näten. Lars, bara tjugo år pratade direkt om fest, medan jag och Fred undrade om humrarna var lovliga. - För faan grabbar, släpp humrarna genast annars larmar vi polisen, ropade några riktiga fiskargubbar som sett vad vi höll med på. -Det skiter väl vi i , ropade lille Lars
och fick gubbarna att köra närmare med sin rätt stora båt. -Gör som vi säger annars kommer ni att få ångra er, hotade männen. Jag var den ende med inkomst av oss tre tjuvfiskare eftersom jag hade lön med B-avdrag från min lärartjänst. Det var bara jag som kunde betala böter om det blev sådana.
För att få stopp på Lars sa jag att han inte skulle få låna bilen en enda gång till om han inte höll mun. Det fungerade och vi slängde i humrarna.
Vi åkte till bryggan och fiskebåten följde efter på avstånd. När vi tog näten ur båten visade Lars att han smusslat med den största hummern.
Fiskarna såg tydligen det med kikare för de satte fart mot oss och då tog Fred
hummern och kastade den i vattnet. Båten vände och vi kunde andas ut och börja våra undersökningar.
Efter den sommaren besökte jag ofta västkusten för fiske och bad.