Vi stänger in oss bakom höga staket
och hur grannen lever vi inte vet

Vi mumsar och äter oss alltid mätta först
och blundar för att tusenden dör av törst

Vi fylls av höstens välfärddsdysterhet
och låtsas att vi inget om orättvisor vet

Vi nickar och tänker att vi har det underbart
och inser inte att slutet kommer snart

YM Bohman  -10