Som tomburkar ligger vi i livets snåriga buskage
vi som brukade vara fyllda med innehåll
är nu så tragiskt tömda och bortglömda
Ungdomens glans har nötts ut efter år av slitage
En kort romans visade det sig vara

Vad hände egentligen?
Vi som var med på festen och som alla ville hångla med
Alla som var så jävla glada i det berusade tillståndet
Kanske pågår festen någon annanstans?
Kanske de finns i vårat eget buskage?
om vi bara blickar ut så kanske vi till slut, hittar någon
kanske någon som kan fylla på oss igen
men tills dess är vi fortfarande de tomma