I
En natt en natt
en pojke fick något i sitt öga
och med förståelse föga
lade det i en stor svart urna

II
Med naiv hopplöshet
och ändlös saknad
gav pojken sig ut
för att leta efter ett lyckligt slut,

III
Han sade till olika flickor
som såg ensamma ut;

Tag denna urna,
som är allt jag är
och förändra innehållets sort
mitt liv förutom i min urna,
är så torrt

IIII
Pojken fick som svar;

Du har inget önskvärt att ge
du är inget älskvärt att se
Avskyvärd du vara fy och ve

V
Och med de orden tog pojken sin urna
gick med tunga steg hem,
med ögon, hjärta och hopp sorgset burna
och på nytt fyllde på sin urna

VI
Efter följsamma år
med ett flöde av kontinuerligt öde
går den hopplöst döde
framåt i tid
men fortfarande utan kärlek bredvid

VII
[...]

VIII
Denna saga var från början med lyckligt slut menat
men mitt tillfälliga tillstånds fantasi
har gjort att slutets ände nu har skenat
och där jag mig just nu befinner
en skepnad av ett lyckligt slut, ej heller finner

Jag antar att min fantasi har börjat surna
precis som den lilla pojkens gråtfyllda urna

IX
I ett befinnande av ett osynligt sällskaps bris så kylande
sitter vi båda som vargar efter kärlek ylande