-Vill du tala tyska eller franska? frågade hon på ett av språken.- Engelska helst, svarade jag. Hon delade kupé med mig på tåget söderut mot Stockholm.
Jag pluggade på Lärarhögskolan och hon verkade vara musiker för hon hade en en stor cello med sig. Vi pratade om lite utav varje och tiden gick fort. När vi kom till Centralen såg jag att hon hade jättestor väska med sig. -Skall jag hjälpa dig att bära, undrade jag. Tacksamt lät hon mig släpa med resväskan och cellon medan hon bar min lilla bag. Vi kom till fiket på Centralen och tog lite
kaffe medan vi väntade på min buss och hennes tåg. Hon behövde gå på toa
och bad mig vakta hennes grejor. Jag satt och studerade alla olika människor
som kom och gick. - Har du engagemang? frågade en främmande ,snyggt klädd man.- Hurså? undrade jag misstänksamt, och tänkte på vad min förra
flickväns nya kille hade sagt några år tidigare.- Du har sånt utseende att du
kunde göra stora pengar hos torskarna. Jag förstod att han inte menade
havsfiske. - Ja du har ju instrumentet där, sa han och pekade på cellofodralet.
-Nej jag ser bara efter cellon åt en bekant, förklarade jag och då försvann mannen. När cellisten kom tillbaka kunde jag berätta att jag kunde ha fått engagemang som musiker.