När jag var arton år och kört bil ganska länge ville jag en vinterdag leka lite med bilen. Vägen var isbelagd och jag mindes hur jag som ung tolkat bakom bilar. Det var kul bara det inte gick för fort. En gång ropade jag till föraren att ta det lugnt, men just innan han stängde bildörren ropade min kompis som också höll i kofångaren - Full fart! Bilen ökade farten så att jag kände att jag inte orkade hålla emot. Armarna rätades ut mer och mer och snart måste jag släppa taget. Det gick ungefär 80 så jag oroade mig för att flyga i backen.
Lyckligtvis saktade bilen farten innan jag släppte.
Nu var jag ute med min gamla Kapitän och hade min flickvän med mig. Hon ville inte alls försöka köra, så jag fick improvisera. Vi kom till en lång raksträcka
och jag justerade farten med handgasen så att bilen gick lagom fort. Jag slängde mig ur bilen och sprang bredvid och så högg jag tag i kofångaren.
Skorna gled lätt på isen så det var inte jobbigt att hålla fast men jag vågade inte åka så länge. Jag släppte taget om kofångaren och sprang för fullt för att
hinna in i bilen. Det var knappt att jag klarade det. Jag slet upp bildörren och
hoppade in och grep ratten. Mona skrek rätt ut och höll händerna för ögonen.
Vi var nära kurvan så jag hann precis svänga. När vi körde vidare blev jag kallad för idiot flera gånger.