Jag var bara tolv år och skulle få följa "Farbror" Skogberg och fiska abborre.
Vägen till tjärnen var lång och krokig. Det var bara nästan osynliga stigar att följa. Plötsligt hittade gubben ingen stig alls.- Det måste vara den här vägen,
mumlade han, och torkade svetten ur pannan. Värmen var tryckande och myggen bolmade som gråsvart rök omkring oss. Bakpå ryggen på min vägvisare satt en matta av mygg och åt sig mätta. När jag strök bort dem blev handen röd av blod varje gång. Det var rätt sent men i sommartiden blev det aldrig mörkt, det bara skymde en aning vid midnatt. Vi var egentligen tre på väg till abborrfisket eftersom Farbror Skogberg nyligen skaffat sig en hund.
En jättelik svart schäfer vid namn Jack, som jag ännu inte hade blivit så bekant
med. Jag var lite smårädd för honom, men senare blev vi mycket goda vänner.
Meningen var att vi skulle övernatta i en gammal flottarbarack, men vi hittade inte dit. Plötsligt kom vi till ett litet torp med en fårhage där en massa får var samlade inför natten. Vi bankade på den grå omålade dörren och två gamla gubbar öppnade och såg misstänksamt på oss. Farbror Skogberg förklarade att vi inte hittade dit vi skulle och undrade om vi kunde få övernatta för att fortsätta leta tidigt nästa morgon. Efter lite funderande lovade de två gamla bröderna att vi fick stanna. Sådana äldre ogifta män kallades i min barndom för gammpojkar. Vi lade oss och jag hann sova några timmar, innan jag väcktes av ilskna vrål. Båda bröderna var helt ursinniga och skrek att vi skulle förvinna omedelbart. En av dem viftade med sitt gamla Mausergevär så jag förstod att det verkligen var allvar. Skogberg försökte lugna dem, men det gick inte. Jack hade jagat iväg alla fåren utom tre som låg ihjälrivna utanför den söndertrasade hagen. I panik hade fåren tagit sig ut och var nu utspridda
i skogen. Mannen med geväret var inte ute efter oss utan skulle skjuta hunden, men Jack syntes inte till. Vi skyndade oss därifrån och nu var det helt ljust i skogen och Skogberg lyckades hitta till flottarbaracken. Jack följde våra spår och vi kom dit ungefär samtidigt. Uttröttade vilade vi några timmar i den gamla torra halmen i som låg kvar i flottarnas gamla trälådor till sängar.