---



Solsken.

Säg något tragiskt. Något riktigt tragiskt. Det går inte. Jag vet. Meningen blir bara kortare för var rad som uttalas. Ursprungsform. Noll.

På tal om existentialismen: Jag tål inte kaffe. Mina händer darrar, armarna, och kroppen som sitter fast. Hjärtat. Världen vibrerar, röken försvinner, någonstans skiner solen. Hans hår tonar bort i mörkret, det är konst. Hjärtat slår. Säg något tragiskt.

Berätta om havet. Hur du ville knulla henne där och då. Lyfte upp henne, trängde in dina fingrar. I vattnet vägde hon ingenting. Fysik. Hur hon inte ville, rädd för att någon skulle se, trots att det var under ytan. Senare fick han veta
hur upphetsad hon varit. För sent. Du förstår ingenting.

Jag tål inte kaffe. Jag dricker några koppar till. Jag måste veta hur mycket jag tål. Jag vill veta. Jag vet inte varför. Jag bryr mig inte. Jag bara vill. Jag älskar mig själv. Jag är egoist. Jag är bra. Jag kan vara charmig. Jag är inte. Jag är bra. På riktigt. Noll. Jag vill. Jag vet hur man får folk att skratta. Jag skrattar också. Jag är nöjd.

Nio år gammal avlivade jag gud. Getingar har alltid gillat att sticka mig. Solsken. Bänken var alltid för varm. Gungan ostabil. Getingarna gillade att se mig gunga. När jag slutade sa de ifrån. Farmor älskade mig. Kanske farfar också. Tuppen hatade mig. Ödet var bara i vägen. En gång sket jag på mig. Det var pinsamt. Mamma blev arg. Jag gjorde aldrig om det. Du fick mina ofärdiga fragment. Med det här kommer aldrig ta slut. Jag gör det bara för pengarna. Alkoholism. Jag vågade aldrig titta in i solen. Du förstår ingenting. Känslan försvinner. Det är bara en fråga om tid. Jag måste skynda mig. Jag är egoist. Jag är bra. Jag är rolig. Jag är nöjd.

Dig ville jag ha på riktigt. Det var omöjligt. Statistik var aldrig för mig. Punkt. Inga kommatecken, jag stänger dörrar. Måste skynda mig. Säg något tragiskt. Något riktigt tragiskt. För helvete! Jag försöker! Det går inte. Första gången jag såg dig visste jag att det skulle ta slut. Det var bara en fråga om tid. På ett ungefär kunde jag tala om när och hur det skulle ske. Det kom inte som en överraskning. Inga kommatecken. Mina vintrar var milda.

Solsken. Nu för tiden är vi frispråkiga. Har nästan inga hemligheter. Undantag finns. Jag drömmer homoerotiska drömmar där vi sitter och masturberar i grupp. I drömmarna är jag homofob. Du försöker tolka och säger: "Undrar hur Freud skulle tolka det." Skit i Freud. Han är en dåre. Han skulle väl säga att jag knullar för sällan. Vi skrattar. Jag är nöjd. Jag är översexuell och före min tid. Det har varit så ett tag. Det här är en hemlighet.

Erfarenheter är inget för mig. Har inga. Det vet du. Mina händer darrar lätt när jag inte har något mer att säga. Den här låten handlar inte om mig. Det låter snyggt men betyder inget. Första kyssen. Tungan var full, skräckslagen och torr. Det smakade inget. Skolgården var hemsökt. Jag var mer rädd än upphetsad. Du frågade om jag frös. Det gjorde jag. Fascismen spökade. Plötsligt ville alla ha mig. Alla fick mig. Stolthet.

När jag tappar glaset går det inte sönder. Folk har ingen känsla för dramatik. Mary Shelley var ful. "Idag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte." Camus lite överskattad. Jelinek en främling. Du dansar utan passion. Du har ingen känsla för dramatik. Prepositioner är ett helvete. Den här låten handlar inte om mig.

Opium. Jag var en rabiat ateist. Ingen ska bli besviken. Det finns inget att tillägga. Mina vintrar är milda. Säg något elakt. För sent. Inga motgångar. Bara solsken. Bagatell i dur. Wien, vin, du och Paris. Vasastan är förmodligen inte som Chinatown. Jag är försiktigt optimistisk, en lycklig pessimist. En människas revolt. Det här är dåligt. Kungen är död. Du ler, jag ler, det är en hemlighet.

Tro inte att det någonsin tar slut. Det är här det börjar.
Jag måste skynda mig. Snart går solen ner.



---