”Om ni bara visste min smärta. Om ni bara visste vad som händer runt mig. Kaoset. Alla viljor som egentligen inget vill. Men ändå. Vill. Vill. Och vill. Och ändå inte. Ingen vill se sanningen. Ingen vill lägga korten på bordet. Alla säger hysch, hysch. Inte nu. Orkar inte. Senare. För rörigt just nu att bringa någon reda…

Om ni bara visste att i mitt sinne har jag redan packat ryggsäcken. Jag har redan rest iväg. Bort. Så långt bort man kan komma. Till vägar utan ände. Till landet, man kan uppnå sina mål. Men det landet finns inte. Eller jo, det finns. Inom mig. Och den resan kanske är mitt livs resa.

Men jag sitter här. Torkar tårarna och förstår att flyktens tid är förbi.”