Jag kände mig nästan som en gud
där jag gick med röjsågen i fårhagen.
Allt sly skulle bort. Rakt och ståtligt
krokigt knöligt och fult mejades ned
av min blanka klinga.
Jag kunde ha sparat vissa
men jag gjorde ingen åtskillnad.
Alla fick dö. Men vi vet ju att när
det blir sommar igen förökas
de avkapade kvistarna och
blir mångfalt flera.