där stod jag så med dumstruten på huvudet, jag hade blivit uttagen till stjärngosse, hur nu man kan vara gosse vid 52. jag som inte kan ta en ton, sjunga gör jag inte under 22 centiliter i kroppen, åhörarna skall ha minst 37 just vid den mängden försvinner de flesta sinnen och man hör inte hur jag sjunger, jag uppfattas bara som skrålande och i bland skålande.

där stod jag nu i ett lakan som egentligen skulle varit vit men jag hade bara blåa som var rena och då fick det bli ett sådant. ett vit och blåt luciatåg en ny skapelse var född. några tomtegubbar var också med och dessa gubbar var några finniga ynglingar som på natten förmodligen hällt i sig för mycket glögg. som det osade ur deras munnar.

vår lucia kom inte från italien utan var en blondin från skolgatan 16 med stora bröst, hon liknade någon kändis, sa hon men vi andra vet ännu inte vem. tärnorna var några äldre studenter som var inhyrda för de ordinarie var bakfulla, sången klingade ut över församlingen på jobb, som kommit denna morgon i den tidiga timmen för att lyssna.

efteråt ljög alla och sa det lät bra, nu hoppas jag jag slipper vara med i några luciatåg i fortsättningen för snart väntar pensionärshemmet och där går de med rullatorer, glöggen och grogggen har de i korgen där framme detta lucia tåg är fan så mycket roligare.