Ibland kan jag inte förstå hur man tänker eller har tänkt. När vi hade spelat en runda på Royal Dublin Golfclub skulle vi ta oss något att äta och att dricka. Det var då jag upptäckte att det fanns fyra restauranger i klubbhuset. Det var två restaurang för members i den ena måste man ha kavaj på sig och i den andra gick det bra utan kavaj. Sedan var det två restauranger för visiters där man måste ha kavaj i den ena och utan i den andra. Eftersom vi inte hade kavaj med så var valet enkelt. Problemet var att där fanns inga människor i någon av de fyra restaurangerna de enda som fanns där var servitörerna. Till slut hittade vi public bar. Där inne var det tjockt med folk som både åt och drack och där hamnade vi också. Tänk att stå där med fyra tomma restauranger, hur tänker man.

Ibland har jag fåt frågan vilken är den bästa golfbana som jag spelat. Det är alltid lika svårt att svara på en sådan fråga eftersom jag spelat många banor både i Sverige och utanför Sverige. Men en av dom som jag gillar mest är Ballubunion old course. När jag spelade den var det som att gå i himmelriket. Vädret var perfekt, vinden var perfekt, greenerna var perfekta och fairway var helt underbar. Hela banan var grön helt otroligt. Till höger och längs första fairway ligger en kyrkogård, där en av de mytomspunna golfhistorierna påstås härstamma ifrån.

Fyra Irländska gubbar står där på första tee, och skall spela sin söndags runda, när plötsligt ett begravningssällskap kommer förbi. Den ena utav gubbarna lyfter då på sin keps. En av de andra frågar då, känner du den döda eftersom du lyfter på kepsen, ja det gör jag sa mannen, vi var gifta i fyrtio år.

På denna mytomspunna första tee stod jag och skulle slå ut, jag hade solen rakt i ögonen. Bakom mej stod mina tre medspelare och den Irländska startern som säkert var i sextioårsåldern. Han var klädd i slitna bruna byxor och han hade en rutig kavaj utanpå den slitna skjortan, på huvudet hade han en keps och i mungipan hängde en cigg. Då min driver av naturen slicar dvs bollen går lite till höger låg kyrkogården farligt när och jag undrade hur många bollar som hamnat där. Drog till med min driver och tappade bollen för den gick rakt in i solen, frågade mina medspelare om de sett bollen men samstämmigt sa de nej. Då hörs plötsligt Irländarens röst, Just outside, Sir. Om detta betydde att bollen fanns på kyrkogården eller inte kan man undra över. Till saken hör att bollen låg på rätt sida om kyrkogårdsmuren med några centimeter, jag förundras än idag hur Irländaren kunde se detta.

När vi så kommit till hål tre stod vid tee en Irländare vars uppgift var att kolla så spelet flött på banan. Treans tee låg nämligen på en kulle. Hållet var ungefär 160 yards. En av spelarna tog då fram klubba nr 5, gubben sa wrong club. Nej sa spelaren den blir perfekt, wrong club upprepade Irländaren. Kompisen slog till bollen och han hamnade 10 meter förbi green, då hör man Irländarens tysta röst What did I say. Än idag kan man fundera på detta, hur kunde han veta.