Toner från en sång leker över mina läppar, toner från en annan dimension, en annan värld, en annan tid.

Mina ögon är tomma och fyllda med tårar och på mina spruckna läppar fanns fortfarande smaken av blod kvar

Inom mig levde det ett ständigt kaos, flyktiga tankar och brustna förhoppningar var bara få av dem

Mitt inre ljus hade sedan länge brinnit ut och kvar fanns bara aska och ett krossat hjärta

Gångna tider är sedan länge förbi och över fanns tillvaron av ett ekande förflutet

Oron stiger i kroppen när jag återigen tar ett andetag för att sedan fortsätta nynna på min groteska melodi utan slut

Jag vandrar i evigheten och ser förundrat på alla de människor som lever sina värdelösa liv

De tittar aldrig åt mitt håll och håller alltid blickarna nervända när jag går förbi

Som en mörk skugga kilar jag mellan dem, medveten om att jag bara är en den eller en det

Ovissheten förföljer mig och kommer alltid att göra eftersom jag är en del av universum, en del av existensen


Det är jag som är kaos flickan…