När tunga droppar av tårar
Långsamt faller mot mark
Med olja och ockra jag målar
Över ännu ett så tomt ark

Tiden är svunnen och sedan länge förbi
Det efterlämnade är blott ett minne
Bortglömd är vår balans och harmoni
I detta nuets storhetsvansinne

Det omåttliga i bild och form
Är denna tids karaktäristiska drag
Kontrasterna från det forna är enorm
Då det nya är av överdrivet slag

För tunga droppar av tårar
Har långsamt fallit mot mark
Med olja och ockra jag målar
Över mitt nästan fulländade verk