Min pappa skall ha klättrat uppför brandstegen för att hälsa på min nyfödda bror och hans mor på BB. Inte kunde min pappa ana att en av hans söner skulle fly från en kvinna nedför brandstegen. Men så blev det.
När jag träffade Kvinnan i mitt liv blev jag helt förvirrad. Förut hade jag varit tillsammans med yngre tjejer som jag inte var rädd för. Nu kom jag ödesstyrd
hem till en vuxen kvinna tack vare att hennes kompis lovat mig att få läsa 91:an Karlsson i deras gemensamma studentlägenhet.
När jag först såg Lis hade hon papiljotter i håret och sprang iväg för att snygga till sig. När hon kom tillbaka var det hon som hade makten. Jag hade svårt att hitta orden och kände mig som en liten pojke. Visserligen stannade jag till mitt i natten, men vi bara löste korsord och pratade. Att över huvud taget snudda vid denna uppenbarelse var helt otänkbart. Hon svävade över verkligheten, hon var som en gudinna. Korsord hatade jag egentligen, men där satt jag på sängkanten med en ängel och försökte tänka på overkliga ord som passade in i ett rutsystem. Ett enda ord klarade vi inte av. Det fanns inga ledtrådar så till slut fick vi ge upp. Vi satt bokstavligen på svaret men min fantasi var hämmad av den intensiva närhet jag kände. Ordet vi sökte beskrevs så här- under himmel. Dagen efter kom jag på lösningen -Säng.
När jag satt på hennes säng vågade jag inte tänka på var jag befann mig. Ordet säng var helt förträngt. När det nu framgått vilken respekt jag kände för Lis, går det kanske att förstå varför jag klättrade nedför brandstegen.
Efter första kvällen hälsade jag ofta på Lis. En gång när jag kom dit hade hon och hennes kompis halva klassen på besök. Det var många killar och det gamla värdparet som hyrde ut övervåningen var inte glada. Det blev sent innan alla gått hem, och när de sista 5-6 killarna gått ut genom ytterdörren,
öppnade värden sin dörr och skrek - har ni skickat hem alla era karlar nu?
Jag som inte hunnit iväg vågade inte träffa den arga gubben just då. Han fick
nog gå och lägga sig innan jag gick hem. Han visste tydligen inte vilka ordentliga flickor han hyrde ut åt. En timme senare smög jag utför den knarrande trappan och tog i handtaget för att öppna dörren. Det gick inte!
Dörren var låst. Bekymrad knakade jag uppför trappan och berättade för Lis om mitt problem.- Det brukar aldrig vara låst, men gubben kanske anar att du är kvar, sa Lis.- Det värsta är att jag lånade ut nyckeln till Maggan när hon gick
för hon hade glömt sin hos sin kusin. Sanningen gick upp för mig, antingen gick jag ned till gubben och bad att få bli utsläppt eller också måste jag övernatta hos Lis. Det borde inte vara så svårt att bestämma sig, men inget av alternativen var tänkbart. Gubben fick inte triumfera och min rena Gudinna
fick inte utsättas för mina svårbemästrade mänskliga instinkter under en hel natt. - Jag måste ut på något sätt, det här håller inte, fick jag fram. Du kanske kan ta brandstegen från balkongen, sa Lis. På balkongen var det en meter snö
men det gällde min blivande frus ära, så jag trampade ut i mina myggjagare.
Stegen var isig, men det gick bra att klättra ned.
Lycklig vinkade jag till min Prinsessa och halkade hemåt på isiga vägar.

( Nästa kväll var balkongdörren låst)