en saga, om ett ämne så svårt 1. "Ur led är tiden"
Hon kom så ståtlig in på lokal. Svart kostymklänning, slips och rödaste mun, svärtade ögon! Hårdheten sken som en aura kring hennes gestalt - alla stannade upp och såg hennes marsch fram mot den ståtlige.
Han helt, klädd i vit linne, blek, med strålande smaragdgröna ögon sänker inte sin blick en sekund. Han utstrålar en självsäkerhet så mjuk, så känslig. Full av värme ler han mot Démonique och drar henne till sig, till tangons tvingande toner.
Hon för sina röda läppar mot hans öra och viskar
"Attendre mon Angelo, nous avons buisneess d'affaires important.."
I ett enda svep för han henne runt och svarar
"redan avklarat min sköna. Vi har hört människans vädjan om frihet. Och är beredda att sända härskaror för att skydda kvinnor och män, som dagligen räds att slås ner av kärlekslösa normativa individer."
Démonique fnyste, "ur led är tiden... En gång i tiden stektes stjärtpojkarna och flickorna eldades. Men idag så skyddar ni alla som ber om er hjälp! Pourquoi?"
Angelos ögon vidgades, och mun öppnades i ett strålande leende, när han förde henne runt i en komplicerad tur -
"jag vet min sköna, vi har inte råd att förlora fler som älskar, som känner som har passion för livets alla goda gåvor! Kära Démonique dina vänner, skyddslingar, din armé har oskadliggjorts och du kommer att inom kort att omplaceras till andra uppgifter, om du inte slutar förfölja alla som älskar och inte fördömer."
Ögonen svartnar ännu mer när hennes smäckra hand förs ner mot kjolens slits, och innanför. Fingrarna hittar sitt mål, en dolk, som försiktig, obemärkt förs mot hans sida... med ens är dansen slut...
Orkestern tystnar vid dunsen.
Människor står som statyer, förstelnade, tysta. Ingen knystar något vid åsynen av det mörka blodet runt kroppen på golvet. Chocken är enorm, att se den svartklädda ståtliga kvinnan förtvina till en hög av gamla kläder och stoft.
..... kring Angelos kropp glimmar det, stora vingar växer med ens ut ur hans kropp och med tårarna strömmande för kinderna ger han sig iväg, mot nya mål, mot nya ärenden.
Prosa
(Fabel/Saga)
av
queenia
Läst 364 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2010-11-27 01:41
|
Nästa text
Föregående queenia
Senast publicerade
°•?•° Tidlös °•?•° .Tårar Smekande värme tystnaden Inte ens spegeln får lov... Tänk om Änglaspår Ur Puppan Se alla |