Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

en saga, om ett ämne så svårt




1. "Ur led är tiden"

 

Hon kom så ståtlig in på lokal.

Svart kostymklänning, slips och

rödaste mun, svärtade ögon!

Hårdheten sken som en aura

kring hennes gestalt - alla

stannade upp och såg hennes

marsch fram mot den ståtlige.

 

Han helt, klädd i vit linne, blek,

med strålande smaragdgröna ögon

sänker inte sin blick en sekund.

Han utstrålar en självsäkerhet så mjuk,

så känslig. Full av värme

ler han mot Démonique och

drar henne till sig,

till tangons tvingande toner.

 

Hon för sina röda läppar mot hans öra

och viskar

 

"Attendre mon Angelo,

nous avons buisneess d'affaires important.."

 

I ett enda svep för han henne runt och svarar

 

"redan avklarat min sköna. Vi har hört människans

vädjan om frihet. Och är beredda att sända

härskaror för att skydda kvinnor och män,

som dagligen räds att slås ner av

kärlekslösa normativa individer."

 

Démonique fnyste,  

"ur led är tiden... 

En gång i tiden stektes stjärtpojkarna

och flickorna eldades. Men idag så skyddar ni

alla som ber om er hjälp! Pourquoi?"

 

Angelos ögon vidgades, och mun öppnades

i ett strålande leende, när han förde henne

runt i en komplicerad tur -

 

"jag vet min sköna, vi har inte råd

att förlora fler som älskar, som känner

som har passion för livets alla goda gåvor!

Kära Démonique dina vänner, skyddslingar,

din armé har oskadliggjorts och

du kommer att inom kort att omplaceras till

andra uppgifter, om du inte slutar förfölja alla 

som älskar och inte fördömer."

 

Ögonen svartnar ännu mer

när hennes smäckra hand förs ner mot

kjolens slits, och innanför. Fingrarna hittar sitt

mål, en dolk, som försiktig, obemärkt förs mot

hans sida... med ens är dansen slut...

 

Orkestern tystnar vid dunsen.

 

Människor står som statyer, förstelnade, tysta.

Ingen knystar något vid åsynen

av det mörka blodet runt kroppen på golvet.

Chocken är enorm, att se den svartklädda

ståtliga kvinnan förtvina till en hög av gamla kläder

och stoft.

 

..... kring Angelos kropp glimmar det, stora

vingar växer med ens ut ur hans kropp

och med tårarna strömmande för kinderna

ger han sig iväg, mot nya mål, mot nya

ärenden.

 




Prosa (Fabel/Saga) av queenia
Läst 364 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-11-27 01:41



Bookmark and Share


  Anna*
Underbart! Du är skicklig i ditt skrivande! Jag läser vidare ♥
2011-01-13

  Bjarne Nordbö
jag fortsätter
2010-12-18

  Bjarne Nordbö
jag fortsätter
2010-12-18

  Jan Linderoth
En demonisk saga. För tankarna lite motvilligt till grkiska dramor och hamlet. Är glad att det är du som skriver, du är närmre. En härligt flytande saga tung som äkta blues.
2010-11-27

  PPQ
jättefin
2010-11-27

  Suzy med punkterna
Fantastiskt text och metaforer
2010-11-27

  peter markurth
bra
2010-11-27
  > Nästa text
< Föregående

queenia
queenia