snart
sitter jag där
brevid min mormor och dinglar med benen
på det där rosa fluffiga molnet

som jag alltid drömt om

min tid är snart ett minne blott

snart
skrattar jag glatt där
brevid min mormors glans

åt allt det där som jag minns
med ro

min tid är det enda som jag har kvar
i behåll

borta är minuternas kamp
och sekundernas trams

snart
sitter jag där
brevid min mormor och fnissar besatt
åt vardagliga ting som vi alltid har gjort

som jag hoppades vi skulle göra