Så många känslor
så få ord
inga meningar kan hon spinna.
Sakta för hon handen mot hjärtat och känner känslorna rinner ner längs hennes kinder. Likt stjärnor kring månen är alla samlade omkring henne, men ändå så långt borta. Likt en hal spegel rinner deras blickar av och åskådarna möter sin egen blick i hennes skimrande spegel, två dömmande ögon möter deras. De får en bild av sig själva, en glimt av sanningen. En bild som etsar sig fast i deras sinne, en bild de vill tillbringa livet med att försöka glömma. En bild av den de verkligen är.