Angelos fruktansvärda vrål

spräckte fönstren till hela våningen.

Blod rann nerför hans kinder.

Men inte hennes blod.

Änglar gråter inte. Dem blöder. 

Och nu blödde han dödligt.

Med ett sving slänger han sig

ut genom fönstret.

Vingarna är starka

och hjärtat brustet

Han måste snabbt iväg

till Herren.

I Tronsalen knäböjer han

den ståtlige, smutsige blödande

ängeln, inför sin Herre.

Tårarna, dem röda, gnistrar 

som rubiner och vädjar med sitt

tysta språk.

En svag viskning, som en bris

går genom salen.

Ta dig dit, min älskade vän.

Ta dig dit, och rädda båda två.

Ty ditt offer är värdigt.

En bråkdels sekund.

Allt är grått.

Han står vid floden,

i en grotta.

Kylan biter sig tag i honom

och han förstår att

det är vid denna stranden

som det kommer att ske.  

Vandringen är svår,

hans klädnad rivs sönder,

vingarna får revor,

bryts av på flera ställen.

Tvekan bor inte i hans hjärta.

I en spricka ser han henne.

En ljus kvinnlig gestalt.

I fosterställning,

väntande på döden.

Kärleken överrumplar honom,

när han lyfter upp henne

och ser då

Démoniques svarta blick.