likt en lyftande svan

med vingspetsar nuddandes vattenytan

i styv nordvästlig kuling


som en stretande Trabant på en gropig eftersatt

Östtysk motorväg

cirka nittonhundrasjuttioett


som den kylskåpskalla ganska klumpiga filen

upphälld av en bakfull och mycket häpen spanjor

som äcklat konstaterar att substansen inte är mjölk


likt en nyäten korpulent illiterat person med ledsyn

simmandes i ett stormande hav av sirap (mörk)

som samtidigt i ett fåfängt försök gör sitt bästa

för att simultanläsa Illiaden och Odysséen

medan benen krampaktigt sparkar i ett lika fåfängt

försök att hålla sig flytande


som Mathias skrivande

denna den mörkaste av alla vintrar

irrande i ett fåfängt sökande

efter den annars allerstädes närvarande inspirationen


det går trögt