När pappa dog
mamma togs in på psyk

fick socialen
nys om en fin familj
fyra barn, gård med djur, liten sjö..
Kaniner, får, älvor,djävlar...

där skulle vi
jag fyra, bror sju
omedvetna om allt
utom rädslan
var är mamma,
inkvarteras,
i väntan på att mamma tillfrisknar på sobril

Inkvarterades gjorde vi
hos stadens mest hatade polis
med familj, slagen, svettig, nedkissad, kuvad.

Med all denna idylliska prakt
skulle barnen få ro.

Varje ögonblick är ristat i min hjärnbark.
Runskrift som förtvivlat sökts suddas ut, ristas över.

Hem kom vi till slut. En evighet senare. Eller år? Eller månader? Veckor?

Vi hade varit så duktiga, sa Röskägg.
Att jag for in under sängen, gömde mig,

låste in mig i badrummet
var gång en polisbil for förbi,

det skrattades det ansträngt åt.