Året tvåtusenfemtio

har du blivit väldigt stor.

Nått dina drömmars mål

precis som din lillebror.

I största huset bor du

– det är nästan som ett slott!

med mannen din och barnen

– fem ungar har du fått!

Du stortrivs på ditt jobb,

kan resa till alla land,

för gränserna är öppna

och folk tar varann om hand.

Dina barn har en rolig morfar

och en mysmormor också.

Men undrar jag, kära Leah,

om ni kan andas då.

I dag, ser du flicka lilla,

när länder från hela vår jord 

håller möte i Cancún

blir det bara en massa ord.

De skulle rädda världen

dess framtid och alla dess folk,

från våldtagen luft och skog

och en massa annat solk.

Men Leah, jag är besviken,

där jag sitter gammal och grå.

Som morfar frågar jag mig

om ni kan andas då...