På min kropp i mitt huvud.
Gräver, tar och tar.
Hur jag än kämpar, hur jag än sparkar.
Hur jag än vrider mig, vad jag än säger.
Eran kropp, era händer.
Min vilja är bruten.
Ta mig igen och igen och igen.
Jag vill, jag förtjänar inte att ni ser på mig.
Jag är inte värdig, ändå ser ni mig, ändå tar ni på mig.
Förstår inte varför det gör ont när ni röd vid mig,
jag är eran tillhörighet. Jag är eran slav, min vilja är eran.
Jag borde vara tacksam när ni tar på mig, jag borde vara lycklig att ni ser mig.

Trots det gör det ont i mig, trots det mår jag dåligt.
Jag är dum.
Korkad som inte förstår att vara tacksam.