Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Är jag inte bedårande söt! Ämne från skrivargruppen


Dansmöss och människor!

Möss och människor!

En gång när jag jobbade som vaktmästare i en gymnasieskola så fick jag fyra japanska dansmöss av en fröken där.
Jag tog hem dom därför att annars skulle hon vara tvungen att döda dom eller kanske skulle dom bli till orm mat, dom söta små liven.

Hon kunde av någon anledning inte ha dom kvar, så jag tog dom hem i en musbur som jag fick av henne.
Med tiden hände det som vanligen händer när fler möss är tillsammans, dom förökar sig.

Jag köpte ett akvarium och gjorde mössen hemmastadda där, dom blev bara fler och fler, ungefär tjugo som mest, en del föddes andra dog så det höll sig omkring tjugo hela tiden.
Vid festliga tillfällen fick dom vin och ädelost, jag skämde bort dom.
Jag isolerade en fågelholk med glasull, stoppade in den i akvariet och satte ut dom på balkongen mitt i vintern.

Det blev en så hemsk lukt inne i min bostad av alla mössen, dessutom frös deras avföring och urin till is eller åtminstone gick det hela saktare och frisk
luft fick dom.
Dom trivdes utmärk mitt i smällkalla vintern och förökade sig, kanske för att det var så varmt i den isolerade holken.

Fast till slut på högsommaren hade dom blivit så många så att jag måste göra nåt åt saken.
Jag ville inte döda dom små söta liven, så jag tog ett badrumsskåp och ett ihålligt järnrör.
Jag tog en spade och grävde ner en några av dom bakom huset ett tvåvåningshus, så att endast mynningen av röret stack upp.
Ungefär femton stycken hade jag nu kvar i akvariet på balkongen.
Plötsligt en dag stod där en vit katt och vaktade på att dom skulle komma upp, katten tog nog dom en efter en.

Grannen under mig en man med familj matade dom med bröd samtidigt som katten tog dom, funderade ett tag att göra en reservutgång men beslutade mig för att det hela fick ha sin gång.

Jag skulle nu studera i Borlänge och bo i Falu studentbostäder så jag tog med mössen som nu var sex till antalet.
Där hade jag dom på rummet i en vanlig låda av röd plast, dom blev äldre och fetare.

Tiden gick och dom slutade föröka sig.
Jag skullen nu börja jobba på Falu sjukhus, länslasarettet och fick en personalbostad där, ett pyttelitet krypin.
Där på sjukhuset träffade jag en tjej som blev min dåvande flickvän. Hon liksom jag bodde i personal bostäderna , korridoren under mig. en gång var hon musvakt då jag och en vän skulle hälsa på min praktikfröken på hennes landställe.

Min flickvän släppte ut mössen i korridoren på tjänstebostaden men eftersom dom var så feta kom dom inte långt på grund av sin orörlighet.

Jobbet på Falu sjukhus tog slut och jag var tvungen att flytta till Stockholm igen.
Nu var dom feta, gamla, möss som en efter en dog en naturlig död.




Prosa (Novell) av Jean-Michel Orblin
Läst 2332 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-12-16 07:57



Bookmark and Share


  Kjell A. H Lundin
Du är verkligen en djurvän!
Roligt att läsa din lite annorlunda vardagshistoria.
Det här tyckte jag om!

(och visst är hon söt!)

Ha det så gott!
Hälsning
Kjell
2010-12-16
  > Nästa text
< Föregående

Jean-Michel Orblin
Jean-Michel Orblin