En Stad är framför allt en vilja,
viljan att bli Kropp.
Staden vill klädas i kroppens metaforer,
den bönar om Ådra, Nerv,
om Lunga och Ligament,
den vill Andas, Sluka och Utsöndra.
Staden vill bli Kött nog att övermanna
sin Själ, som är människan.

I kraft av människosläktets jämlike
vore Staden en ny Moder Jord
att besjunga och förföra;
Staden vore något mer än det Rum
där Själen människan irrar
sedan hon dödat sina kroppar Natur,
Gud, och Vetenskap.

Som Staden ser det
är Staden nästa steget,
det är Stadens uppgift
att när Vetenskapen tappat greppet
fånga människosjälen i flykten
om inte människosjälen ska förloras
och Staden bli tom Yta.

Dyrka mig, säger Staden.
Och jag skriver lydigt:
"gnistor på spårvagnsledningarna
som en aneurysm
i den göteborgska artären".