Snön yr
som tovigt hår när två kroppar
vänder sig emot varandra i dunkelt ljus
Snön smälter sakta ner från taken
Droppar ner och rasar i drivor
Släpper alla hämningar som en
omfamning av tolerans och respekt



Känner hjärtslagen genom madrassen
En hand rör sig i spegeln
Stryker vecken i skrynkliga lakan
och smakar hennes skuldror

Röda fotsulor sprätter i gruset
snubblar och klöser

Slicka saliven från tröskeln,
Stå inte där och dregla i dörren

Jag förtjänar min vår och din lyckas tårar
i ett glas vid sängkanten